Minnenas tvättstuga .

Alltid när jag står nere i min tvättstuga och viker eller stryker tvätt så tänker jag på min mormor . Hon bodde förr i tiden på Lyckselevägen 20 i Vällingby i ett hyreshus som var rätt så långt och inte helt rakt utan följde formen på gatan utanför . Huset låg inte helt plant heller för gatan låg i en backe och allt detta tillsammans gjorde att det fanns den mest fascinerande källare jag någonsin varit i ,i just detta hus ! Den var inte bara lång utan även vindlade den fram än hit och en svängde den dit , å inte nog med det ibland var det några trappsteg upp eller några trappsteg ner . Gissa om det var ett äventyr att få gå där som liten . För när man kom ner och den tunga järnporten slagit igen bakom en gällde det att trycka på lysknappen som lyste ilsket rött där i mörkret innan man kunde börja gå . När man väl hade börjat gå så gällde det att inte dra bena efter sig så att man inte hann tända på nästa lysknapp innan allt slocknade och blev beckmörkt där nere i gången . Ibland blev det spännande på gränsen till olidligt när man hörde att någon kom från andra hållet och innan man visste vad och vem .....

Innan jul varje år packade mamma in sina två små flickor , mattor och lakan i bilen och körde de tio milen in till Vällingby för då skulle det tvättas i Mormors tvättstuga och Mormor hade tagit ledigt från jobbet för att hjälpa till . Tvättstugan var enorm , tyckte man då . Med flera rum för olika ändamål . Då bokade man inte för några futtiga timmar inte utan då hade man den en hel dag eller två . Där fanns ett stort torkrum minns jag med en fläkt som blåste enormt , fatta vilken känsla att stå gömd där bland lakanen som hängde på tork och svängde i blåsten och den mullrande fläkten . I ett rum fanns den stora mastodont stenmangeln , vilken maskin , har ni sett en sån ? Jag vet jag var så imponerad av Mormor som kunde sköta den där stora maskinen alldeles själv , rulla upp lakan på valsar och trycka på knappar . När sen den stora stenskivan fälldes ner och började rulla valsarna så stod man mot väggen på kortsidan för att känna spänningen när den stora stenskivan kom åkandes mot en för att i sista stund vända och åka åt andra hållet . Det var bättre en terminator kan jag be att få tala om . Sen fanns där en centrifug som såg ut som en liten rymdmaskin , och den kunde man faktiskt få trycka på själv och jädrar vilken fart den hade och som den studsade runt .

Nu står jag där nere i min tvättstuga och med den enda hjälpredan jag har , frysboxen ! Han och jag viker och sträcker lakan tillsammans ,han biter ihop och jag drar, det funkar , men kanske inte är det ultimata . Mormor var den som lärde mej vika tvätt,stryka och mangla , jag är så glad för det . Minnen som kommer till mej och alltid nere i tvättstugan är Mormor som t ex när man som riktigt liten satt på golvet under ett lakan som skakades ,veks och sträcktes i händerna på Mamma och Mormor , det var lycka det . Min lycka idag är den här som min handyman har gjort , min sorg är att den stått där i flera dagar nu utan tvätt , för det slutar ju aldrig regna . Så nu ska jag gå ner till min trogna vän i källaren och vika lite lakan som torkat .

Jag hoppas ni får en fin helg , Nationaldag på min ära , märkvärdigt ska det vara ! Jag ska fira min älskade syster för hon fyller 25 på söndag knappt äldre än mej ;-) Häpp !

Lotta