En Julsaga .

Det var en gång en liten stad och i den staden låg ett litet hus alldeles för nära järnvägen . En järnväg som nu skulle få flera spår och flera tåg tuffandes på sig . Så då bestämde någon högt uppsatt välbetald beslutsfattare, ja det kanske var flera vad vet jag , vad jag kan säga med säkerhet är att jag inte vet hur de tänker ,men bestämde gjorde de i alla fall och efter noggranna ljudmätningar att det här lilla huset behövde bullerskyddas .
Sagt och gjort fönster skulle bytas ut mot senaste modell i bullerskyddsserien och sen skulle de små människorna i huset få ett litet bullerplank i sin trädgård också . Det blir väl fint då kanske de kan sitta bakom det och fika på somrarna och inte bli alltför störda av tågen , kanske t o m prata med varandra utan att skrika , det blir ju trevligt för dem .


En trevlig herre från den fönstertillverkningsfirma som dragit högsta vinsten och fått äran att göra alla fönster till den lilla stadens hus som behövde , kom och mätte så allt skulle bli rätt och riktigt .
-När blir fönstrena klara ? frågade den lilla människan som bodde i huset försynt .- Ja det blir klart senast april ,sa den trevlige mannen med fönsterfirman .
När april hade både kommit och gått och inga fönstermontörer dykt upp ryckte den lilla människan på sina trötta axlar och tänkte , ja de kommer väl efter sommaren bara de får ha sin semester först .
Men sommaren kom oxå och gick men inga fönster i sikte och inne hos de små människorna blev det mörkare och mörkare ty de ville inte ödsla sin lilla begränsade fritid på att tvätta sina fönster i så fall de skulle bytas ut kanske någon gång .... snart .
När hösten kommit och gått och advent var i antågande , då tar de små trötta människorns i alla fall fram sina små slitna trasor och skrapor och putsar sina fönster så deras ljusstakar och stjärnor ska glittra och glimra i rentvättade fönster och minna dem om den kommande julefriden.


DÅ ! ringer det på de små människornas telefon
- Ja goddag och hej , vi ska och ni ska ...nya fönstrena .... och skulle det passa ...ja då kommer vi i morgon.. ja det tar max två ,tre dagar ..ja det blir bra , adjö och hej .
In i det lilla huset stormar några dar efter en hel tropp med människor från främmande land , som pratar okända språk och som har blivit lovade guld och gröna skogar och för ett relativt enkelt jobb .
De skulle bara byta fönster , lätt som en plätt , bara plocka ur och sätta i , i tomma hus i det kalla landet i norr .
-Husrum fixar vi och verktyg finns på plats , åk och bli rika det tar bara några veckor .
-Ni får 40 euro /fönster att dela på , oj så generöst på sex åtta personer.


Men när de kom fram så slog verkligheten undan fötterna på de små rara gästarbetarna , och de hade i alla fall tur med vädret det kunde ju ha varit - 20 som förra november och hur skoj hade det varit för dem när de fick bo i en omöblerad lägenhet utan el .
Men de gjorde så gott de kunde och de små människorna i huset hade i alla fall ett stort tålamod trots att de var så små .
Ingen vet inte om det var språkförbistringar eller den lite väl egenbeslutande svenske arbetsledaren som gjorde att fönstrena i det lilla huset som låg alldeles för nära järnvägen fick ändras tre gånger eller vad det var.
Till slut satte sig den ena lilla trötta människan i huset med huvudet i händerna och grät tyst ty hon kunde inte förstå varför det var så svårt att sätta de nya fönstrena på samma sätt som de gamla .
Men de var rädda att skada fasaden sa den bestämmande arbetsledaren , men den lilla människan stod på sig gång efter gång och sa att det var inte hennes problem det fick bli någon annans de ändrade och ändrade .


På den sjunde dagen var de fortfarande inte klart och då dyker det upp nytt hantverksklätt folk den här gången i trädgården som hörde till det lilla huset . De tänkte börja med bullerskärmarna sa de så det blev klart till jul , med tanke på vädret .
Den lilla människan tackade och neg och undrade vad dom menade med det , men frågade bara lite försynt hur lång tid det här nu skulle ta .
De här arbetarna hade inte blivit lovade vare sig guld eller några andra lögner de hade krävt , drägligt boende ,skälig lön med reseersättning , traktamenten och lediga fredagar för då skulle de hem till mamma i norra delen av Sverige och äta hemlagat .
-Ja vi är klara senast tisdag , sa en av de rara pojkarna och så kommer det att bli!


Men den lilla människan går nu och undrar om det är så att de kanske blir fler i det lilla huset som ligger så nära järnvägen än bara den lilla familjen till jul .
För ska det ta så här lång tid så kan de hellre fira julen tillsammans allesammans , gästarbetare och människorna i det lilla huset . Då ska hon , den lite less och mycket trötta bädda åt dem runt den lilla öppna spisen och de ska få äta hur många sockerbitar de vill , för de tycker de om och hon ska sjunga för dem "ett barn är fött" och "hej tomtegubbar" .
Sen ska hon berätta för dem att aldrig gå på vad människor med makt tutar i dem som viftar med tomma sedelbuntar , att alltid dra ifrån eller lägga till beroende om de ska få eller ge .
Hon ska förmana dem i att stå på sig och säga ifrån och kräva , medans de stinna av alla julegotter somnar i värmen .

När de här små människorna flyttade in i huset , så visste de att de låg ett tågspår i närheten och att det skulle byggas ut , så det var ingen överraskning , de gillade det lilla huset och läget på det . Men när de så äntligen är klart med allt bullerskydd hit och dit då tänker den lilla människan nog oxå ifrågasätta vidare att hade det inte varit lättare att bygga ett bullerplank längs hela spåret i stället , även om det inte var skyddande nog .
Vem var han eller hon som bestämde sig för att stoppa fönsterbytena mellan mars och november , vad hade dom för orsak ???
Får någon eller några var det som satt med alldeles för hög lön i den lilla stadens kommunhus och tog korkade beslut . Beslut både angående det här med tågtrafik , trafikbuller och andra beslut som rör de små människorna i staden och framförallt deras små barn . Beslut som kanske gör att de målar in sig själva i ett hörn och de små människorna i den lilla staden tar sitt pick och pack och flyttar där i från . Kanske får de sitta där sen och bara "leka" beslutsfattare , med en ännu tommare skattepengssäck . Då kanske de ångrar att de satte bullerplanket alldeles för långt bort från tågspåret , och istället runt en tennisplan , i de "finare" kvarteren .
Det börjar tändas adventsstjärnor och ljusstakar i fönstren runt om i den lilla staden , förutom i huset som ligger vid järnvägen för där har de inga fönsterbräden kvar att ställa något i och det enda som hänger i fönstrena är småtrevliga snickrande gästarbetare från främmande länder .

Tuffelitut så var den här sagan slut !

( bild lånad här Honkiat)