Börjar med att tacka alla för era underbara och kärkomna kommentarer på mitt förra inlägg , jag blev och är så lycksalig över dem . Ibland undrar man ju vad man håller på med , dels med bloggandet och dels med en blogg med inredningsbilder . Ens alter ego har lite storhetsvansinne ibland och tror att den är något . Jag vet inte om jag ens kan kalla mej inredningsblogg . Jag ger sällan några råd eller tips och skriver jag så är det nog mer på ett kåseri/krönika vis . 
Det finns väl tusentals inredningsbloggar vid det här laget . När jag började för fem år sedan snart så visste jag nog inte riktigt varför egentligen . Från början var det nog tänkt bli en riktig gallspyar blogg över allt jag tyckte var orättvisst , men risken för att nån skulle känna igen sig gjorde att jag inte tordes . 
Så det blev lite ditt och datt , familj och tid . Jag har ju alltid gillat att skriva , men att det skulle spreta iväg åt det här hållet var nog inte riktigt meningen . Men det var en del bloggare som började inspirera mej då , och jag åkte med . Så det har blivit mer och mer sk. inredningsbilder och loppisfynd .
Det är många gånger som jag känner för att avsluta det här bloggandet och jag har gjort många pausar . Men envis som jag är kommer jag tillbaka , för det är något som drar och lockar en hela tiden . Mycket är nog det här med skrivandet . Men den stora biten är nog lyckan i att få kommentarer . Känslan av att någon tar av sin egen dyrbara tid och komma in här och läser det jag skriver , det jag visar och ibland t o m kommentera det . Jag tycker det är helt ofattbart . Jag finns !!
Det är inte många av er jag träffat in real life , men ändå känns ni som gamla bekanta som om vi följts åt i många år . Jag är en blyg och feg liten lort , så jag skulle säkerligen inte tordas säga halv sju om vi skulle träffas .
(Mor & Far haha dom är bara 18 och 20 )
Så vill jag avsluta det här inlägget som inte alls blev det jag tänkt från början , de blir sällan så eftersom fingrarna lever sitt eget liv på tangenterna och hjärnan stirrar förvånat ut på det skrivna genom ögonhålorna . Tack sötaste alla ni i vår bloggvärld , för visst finns det olika sånna världar med . Tack för att ni finns och tack för allt ni inspirerar med och tack för ni ger och tar er tid , tack och tack och tack !!!!
Love/Lotta
P.S. Det går inte att kommentera hos vissa av er , tyvärr :-(
Jag har förstått att det är hos er som inte har popupfunktion där man lämnar kommentarer . Blogger ....suck !
D.S.
Det finns väl tusentals inredningsbloggar vid det här laget . När jag började för fem år sedan snart så visste jag nog inte riktigt varför egentligen . Från början var det nog tänkt bli en riktig gallspyar blogg över allt jag tyckte var orättvisst , men risken för att nån skulle känna igen sig gjorde att jag inte tordes . Så det blev lite ditt och datt , familj och tid . Jag har ju alltid gillat att skriva , men att det skulle spreta iväg åt det här hållet var nog inte riktigt meningen . Men det var en del bloggare som började inspirera mej då , och jag åkte med . Så det har blivit mer och mer sk. inredningsbilder och loppisfynd . 
Det är många gånger som jag känner för att avsluta det här bloggandet och jag har gjort många pausar . Men envis som jag är kommer jag tillbaka , för det är något som drar och lockar en hela tiden . Mycket är nog det här med skrivandet . Men den stora biten är nog lyckan i att få kommentarer . Känslan av att någon tar av sin egen dyrbara tid och komma in här och läser det jag skriver , det jag visar och ibland t o m kommentera det . Jag tycker det är helt ofattbart . Jag finns !! Det är inte många av er jag träffat in real life , men ändå känns ni som gamla bekanta som om vi följts åt i många år . Jag är en blyg och feg liten lort , så jag skulle säkerligen inte tordas säga halv sju om vi skulle träffas .
(Mor & Far haha dom är bara 18 och 20 )Så vill jag avsluta det här inlägget som inte alls blev det jag tänkt från början , de blir sällan så eftersom fingrarna lever sitt eget liv på tangenterna och hjärnan stirrar förvånat ut på det skrivna genom ögonhålorna . Tack sötaste alla ni i vår bloggvärld , för visst finns det olika sånna världar med . Tack för att ni finns och tack för allt ni inspirerar med och tack för ni ger och tar er tid , tack och tack och tack !!!!
Love/Lotta
P.S. Det går inte att kommentera hos vissa av er , tyvärr :-(
Jag har förstått att det är hos er som inte har popupfunktion där man lämnar kommentarer . Blogger ....suck !
D.S.
Jag önskar ibland jag verkligen vore en loppa så jag kunde sitta bakom deras öron och viska vad det skulle göra eller säga i olika situationer . Men det går inte att skydda sina barn mot allt , så som det ser ut i dagens samhälle . Tyvärr för ibland önskar man det . Julen är bortstökad och vardagligare pynt pryder skänkar och hyllor . Oftast är det någon lite tomte som håller sig envist fast fram till påsk , men jag tror allt åkt ner i källaren ...... vi får väl se . 
Mitt stora dilemma är fortfarande de STORA fönstren i vardagsrummet , jag har forfarande ingen lösning på dem som funkar . Just nu har jag tunna vita gardiner för hela fönstren a´la 70-tal , men det är inte min melodi . Jag har t o m fått ett vitt hårstrå i ena ögonbrynet p g a allt grubblande . 
Grubblar jag lite till så hoppas jag få ett i andra ögonbrynet oxå så det blir lite mer jämnvikt , lite mer feng shui . På blocket finns ett par jättefina fönsterluckor som skulle passa jättebra på sidan om fönstrena ....men de finns så långt bort som i skåne ( hos en underbar isländsk kvinna) Så om tomten (eller min man) läser det här och jag gör mitt bästa att försöka vara så snäll jag bara kan i ett helt år ......så kanske ....*hoppas* 
Jag har en del vackra gamla speglar med brun ram som jag tänkte
Operation hjärnövertygelse startade och pågick i några dagar . Jag försökte komma in från olika håll i rummet för att jag kanske skulle få se något annat i spegeln och jag t o m kröp längs golvet för att överraska den ...men icke . Vart jag än i världen vänder , så är det en hysteriskt vitrinskåpssektion som stirrar tillbaka på mej och ve och fasa ibland jag själv ! Nej , det gick inte ......så med en stor skruv mitt på väggen ilsket stirrande och storspegeln stående skamsen längst in i förrådet åkte några småspeglar upp på den minsta väggen i huset där inget speglar sig och en plansch kröp snällt upp och satte sig på skruven tillsvidare och så får det bli tills jag får någon ny bright idé. 
Jag ska inte dra storyn om vår nyinköpta ved , men en "vedhylla" kom snabbt fram i torksyfte . Vi har ju vår kamin i en hörna mellan matsal och kök , av någon konstig anledning som jag inte vet , men där står den i alla fall och värmer gött ! 